Läs en novell!

Varför jag tycker om novellerna är inte helt klart för mig. Jag tror det har mycket att göra med den avgränsade formen. Novellen känns lätt att närma sig och också efteråt, när den är läst, är den tydlig och fint förpackad i mitt huvud. Den är ett trevligt format att läsa helt enkelt. Och vare sig jag gillade den eller inte är jag snart klar och får sedan vandra vidare till nya berättelser.

Den korta formen tvingar också fram en balans mellan täthet och luft, mellan exakthet och antydningar. Författaren ska på några sidor berätta vad som måste berättas. Det gör att varje litet ord har betydelse. Jag har alltid gillat författare som är sparsamma med orden, de som inte tar ut svängarna i onödan och säger det de vill säga utan krusiduller. Eller som Stephen King säger det: ”The road to hell is paved with adverbs.” Det finns något vackert i det sparsmakade, helt enkelt.

Samtidigt måste novellen förankras i en värld som både känns verklig och full av liv. Om berättelsen bara blir ord på ett papper så faller den också platt. Jag måste tro att världen jag läser om fanns före jag kom dit och att den kommer att fortsätta långt efter att jag läst färdigt. Men det finns för lite utrymme för att förklara allt, så det mesta måste förbli som antydningar, små viskningar om att där finns så mycket mera som jag aldrig fick se. Novellen behöver mycket luft mellan orden där jag kan fortsätta fast texten tar slut. Som läsare vill jag glänta på den där världen och sedan fortsätta själv.

Den här balansgången är inte lätt, och det är inte för intet som novellen ofta beskrivs som den svåraste formen att skriva. När man börjar läsa noveller märker man också att de riktiga mästerverken inte dyker upp varje dag. Men vad gör väl det, noveller hinner man läsa många av.

Efter alla dessa fina ord om novellen, måste jag också förse er med några exempel som jag gillar just nu.

Mikael Gros
Bibliotekarie i Ebban
+358 (0)9 886 114 63
mikael(at)ebban.fi