Jag hade den oerhört fina förmånen att under den gångna veckan få bli berörd, starkt berörd. Båda gångerna berörd av olika konstformer; musik, sång, dikt och dans. Vilken oerhörd styrka det finns i alla dessa konstformer. Och vad stärkt jag kände mig efteråt! Och samtidigt flög jag omkring lätt som en fjäril med lite av ett ”tokleende” på läpparna resten av veckan och gör det kanske ännu idag?
En av upplevelserna jag fick vara med om var kompositör Magnus Lindbergs körverk Triumf att finnas till i konsertsalen i Musikhuset framförd av Radions symfoniorkester och Musikhusets kör. Verket har tonsatts till dikter av Edith Södergran, sex dikter hämtade ur samlingen Septemberlyran som utkom 1918. Lindberg själv säger att han fastnade för dikten ”Triumf att finnas till” och fängslades av Södergrans trots och optimism.
”Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!” är välkända rader från dikten. Vilken styrka det finns i dessa ord! Att triumfera över faktum att finnas till. Att se så ljust på tillvaron. Jag (och ni) ska försöka komma ihåg de här raderna när den eländigaste av eländiga mörka, regniga och slaskiga novembermorgnar eller -kvällar slår till. Glöm inte då att triumfera över att det är skönt att leva!
Musikhuset i Helsingfors. Foto: Angelo Giordano
Den andra fina upplevelsen jag fick erfara var dansverket TangoNyky (Tango Nuevo), en del av festivalen Improtango, som pågått i huvudstaden under hösten. Festivalens idé har varit att kombinera danskonst och socialdans. Att erbjuda högklassiga konstupplevelser samt kostnadsfria lågtröskelevenemang i vilka vem som helst fått delta. Här har biblioteken spelat en stor roll. Improtango- biblioteksturnén startade under Konstens natt 15.8 i Richardsgatans bibliotek i Helsingfors och turnerade under hösten i olika bibliotek i huvudstaden. Vem som helst fick delta med eller utan ett danspar. Festivalen kulminerade i Blackbox-salen i Musikhuset på lördagen 19.10. Föreställningen bestod av fyra dansduetter uppförda av våra främsta dansare inom olika dansgenren och ackompanjerades av strängorkestern Soul Strings under ledning av bandoneon-spelaren (ett slags dragspel) Mikko Helenius.
Jag satt och följde med föreställningen och förundrades över musikens och människokroppens förmåga att beröra, överraska och inspirera. Triumferade över att jag fanns till just då och fick uppleva magin i den svarta boxen. Efter pausen fick publiken tillsammans med de professionella dansarna dela en gemensam dansstund och uppleva beröring som en del av det svindlande musikaliska landskapet. Vi ordnades i par (en del mer eller mindre bekanta med varandra från förut). En av oss skulle stå stilla och blunda och den andra rörde på sig och berörde sitt par till takterna av den underbara Tango Nuevo -musiken. Allt med respekt för den andras personliga integritet. Efter den första låten var det den andras tur att blunda och bli berörd. Berör och låt dig beröras.
Och så tänker jag vilken ynnest att ha fått börja arbeta på en organisation där det jobbas aktivt med projekt inom utbildning och kultur på svenska. Drömjobbet och drömteamet alltså!
”Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!”
Camilla Komonen
”Kulturtant” och förbundssekreterare fr.o.m. 1.10.2019
(09) 618 212 33
camilla.komonen(at)sydkusten.fi
Foto: Annika Jansson