Om guldfiskar och koncentration

05.12.2019 kl. 08:02
”Att ha minne som en guldfisk” borde i dag snarare ses som en komplimang än förebråelse.

I klarspråk skulle det nämligen betyda att du har bättre koncentrationsförmåga än genomsnittet. Enligt en kanadensisk forskning från 2015 konstaterades att människans koncentrationsförmåga idag är sämre än guldfiskens. Sedan millennieskiftet blir vi allt sämre på att fokusera och tänka på en sak i taget. (Guldfisken lär kunna koncentrera sig i nio sekunder men har å andra sidan inte en lika distraherande eller krävande omgivning som vi).

Men varför behöver man ens kunna koncentrera sig? är en fråga vi som läsambassadörer fått allt oftare då vi besöker högstadieelever.

Hjärnforskaren och professor i pedagogik Minna Huotilainen besvarar frågan i boken Keskittymiskyvyn elvytysopas och skriver bland annat:

”En god koncentrationsförmåga är belönande. Då vi koncentrerar oss samarbetar vårt minne och vår uppmärksamhet på bästa tänkbara vis och gör oss exceptionellt effektiva. En god koncentrationsförmåga möjliggör användning av hela vår kognitiva kapacitet: vi tillhandahåller vår bästa minnesbank, vår klipskhet, kreativitet, påhittighet, vår sociala kompetens och förmågan att uppfatta större helheter. När vi är koncentrerade är vi således som allra bäst.”
(Citat ur ”Guide för återupplivning av koncentrationsförmågan” skriven av Mona Moisala och Minna Huotilainen, Tuuma, 2018” - fri översättning av undertecknad).

Huotilainen skriver också om ett rätt nytt fenomen, ADT (attention deficit trait) som uppmärksammades på 1990-talet av den amerikanska hjärnforskaren Hallowell. ADT kan jämföras med de medfödda diagnoserna ADD och ADHD som är en följd av ett neurologiskt störningstillstånd. Skillnaden till de tidigare diagnoserna är att ADT ses som en direkt följd av ett stressrelaterat leverne och en alltför splittrad arbetsbild. Ett liv där vi ständigt avbryter oss själva. Också utan yttre avbrott eller krav utifrån lider den ADT-drabbade av behovet att ständigt avbryta sig själv.

ADT uppstår inte över en natt utan är en följd av längre tider med ständiga avbrott. Mekanismen anses ha nära samband till den primitiva reaktion som uppstår då vi är hotade (flight or fight). Då tillståndet fortgår en längre tid kan det liknas vid ett brandlarm som vi inte förmår stänga av. Sirenen fortsätter oupphörligt att tjuta i vårt öra. En otrevlig upplevelse för både omgivningen och oss själva.

Men misströsta inte om du eventuellt känner igen symptomen. Andas djupt, släck ner skärmarna och vet att litteratur är den bästa medicinen. Läs högt för katten, läs tyst under täcket, läs tillsammans med din vän eller ditt barn. Läsning är, förutom underbart, ett utmärkt sätt att träna och förbättra koncentrationsförmågan!


Henrika Andersson
Läsambassadör
+358 (0)40 865 7587
henrika.andersson(at)sydkusten.fi


PS. Minna Huotilainen kommer att vara en av läsambassadörernas inbjudna gäster på Educamässan i januari.

Henrika Andersson