Alla kan skriva

27.08.2020 kl. 07:43
Modersmålslärarna är fantastiska skrivpedagoger i sig, men de räcker inte till. En ensam modersmålslärare gör ingen skrivande skola.

Der hänger på boklådsfönstret
En tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjerta
Som dinglar der på en krok.

Så diktade August Strindberg och året var 1884. Så är det också med barns och ungas texter, tänker jag. Vi borde betrakta elevernas texter som något slags avtryck, hjärtan som bultar och bränner. 

Svenska modersmålslärarföreningen i Finland (Smlf) satsar nu på de skrivande unga människorna, på skrivpedagogik och på att varje lärare blir en del av en skrivande skola. I finlandssvenska mått är Smlf en relativt stor ämneslärarförening med sina omkring 370 medlemmar. 

Som aktör för den svenskspråkiga skolan i Finland har Smlf rätt stora muskler och möjligheter att påverka. Vi samarbetar bland annat tätt med Utbildningsstyrelsen i återkommande läroplansarbete och kallas ofta till sakkunniguppdrag. Vi gillar också att satsa på nya idéer och tänka stort. Den första finlandssvenska läsambassadören 2014-17 initierades av Smlf, nu lever konceptet vidare på Sydkustens landskapsförbund. De tre kommande åren är det nu dags för projekt Skrivande skola. Till vår glädje är också den här gången Sydkusten vår samarbetspart.

Skrivandet är eftersatt

”Vi har satsat rätt mycket på läsning i vår skola, men vi har egentligen inte jobbat medvetet och tillsammans med skrivandet”.

Så låter en samfälld slutsats när jag som projektledare träffar alla typer av lärare i Svenskfinland. Den nationella trenden har varit densamma, många fina lässatsningar har gjorts men skrivandet är onekligen eftersatt. Orsakerna är säkert många, men jag tror att mycket ligger i själva skrivhandlingen. Det finns ett naturligt motstånd i att komma igång, det krävs en hel del engagemang av både lärare och elever för att texter ska bli till. Det krävs än mer mod och uthållighet för att texterna ska klara av den där strindbergska upphängningskroken, när läsaren inte bara är läraren utan också andra. Rentav många.

Det krävs också mod av lärarna för att börja se på sig själva som skrivlärare, än mer mod för att se på sig själva som skrivande människor. Jag tror att vi kommer mycket längre med elevernas skrivkunnighet när alla typer av lärare går först och visar exempel, är modelläsare och modellskribenter. Sådant kallas för scaffolding, att resa byggnadsställningar eller trygga strukturer för skrivandet i klassen.

Övning ger färdighet

Lärarna konstaterar också att eleverna tog stora skrivkliv under vårens distansperiod: ”Eleverna skrev hela tiden. Texterna blev längre och bättre, det var liksom ingen grej att skriva. De bara skrev.” Så enkelt och svårt är det. Den som skriver (och läser) mycket, blir bättre på att skriva.

I en skrivande skola är alla lärare skrivlärare. Så bygger vi starka, trygga ramar för att locka fram den skrivande människan i alla barn och unga. Tiden är nämligen förbi när endast en privilegierad skara hängde ut sina texter likt Strindberg. Idag skriver i princip alla för något slags offentlighet. Allt fler yrken är skriftburna, på sociala medier är den enskilda individen sin egen redaktör. Det  krävs både källkritik och en medvetenhet om vad som skrivs var. Och här ska skolan och skrivpedagogiken hänga med.

Det finns en skrivande människa i varje barn. Det måste vi tro på.
 

Annette Kronholm-Cederberg
modersmålslärare, skrivforskare och projektledare för Smlf:s projekt Skrivande skola
050 382 5203
annette.kronholm-cederberg(at)sydkusten.fi  


Bild:
Skrivande skola på färjan över till Nagu och Korpo för kickoff i Kyrkbackens och Skärgårdshavets skola.


Projekt Skrivande skola

Svenska modersmålslärarföreningen i Finland rf är initiativtagare till och huvudman för Skrivande skola som förverkligas i samarbete med Sydkustens landskapsförbund rf och finansieras av Svenska folkskolans vänner och Svenska kulturfonden.  

Läs mera om projektet här.

Annette Kronholm-Cederberg