Prova seriehyllan

18.09.2020 kl. 08:27
Jag läser gärna på många olika sätt. Jag njuter av en ljudbok när jag diskar, läser gärna romaner på tåget eller i sängen och på en lördag förmiddag lägger jag mig helst på soffan och öppnar en riktigt bra tecknad serie.

Serieromaner är en fantastisk typ av litteratur och jag slutar aldrig att förundras över genrens bredd. I biblioteket går jag alltid via seriehyllan och där hittar jag nästan alltid något att låna hem. När jag bläddrar bland titlarna stöter jag på superhjältar och deckare bredvid klassiker, diktverk och experimentella antologier. Här finns tegelstenstjocka böcker med sidorna fulla av text och luftiga små häften. Ibland finns det inte ett tryckt ord i hela berättelsen, ibland är det inte ens en sammanhängande berättelse. Men det är just det som jag gillar med serieromanerna. Variationen. Jag tänker ofta att seriehyllan nog är platsen i biblioteket där du bäst kan hitta just det där som du aldrig visste att du älskar.

Förstås har jag mina preferenser. Jag har favoriter och stilar som jag föredrar framom andra. Men i hyllan plockar jag upp allt möjligt, jag läser sällan baksidestexten eller tittar speciellt mycket på vem författaren är. Istället bläddrar jag snabbt genom boken, tittar på bilderna, på den visuella stilen, och får nästan genast en känsla för om jag kommer att gilla den eller inte. Och det har varit ett förvånansvärt fungerande system hittills. Visst märker jag ibland när jag börjat läsa att det här kanske inte var för mig, men då läser jag bara lite mindre noggrant.

En serieroman är sällan väldigt texttung och när berättandet sker med både text och bild kan du också variera ditt engagemang mycket mera. Bilden kan du läsa så länge du vill. Så har du bråttom kan du snabbt ta dig genom texten med några snabba sneglingar på bilderna. Men samtidigt, när du kommer till stället i boken där du kanske skulle vilja stanna för alltid. Då tillåter bilden att du tar tid på dig. Visst kan du variera hastigheten också när du läser text, men inte på samma sätt, en text läser du genom från början till slut, och vill du stanna i en scen längre så måste du läsa om den. Bilden ställer inga sådana krav. I bilden kan du stanna så länge du vill. Du kan vandra över scenen med dina ögon och i lugn och ro suga in stämningen, känslorna, allt det där som bilden är så bra på att förmedla.

Att serieromanen ofta är lätt att läsa betyder inte alltid att den är så lätt att förstå. Den visuella dimensionen kräver sin egen läskunnighet och öppnar också upp för helt nya sätt att leka med berättandet, någonting som många av författarna och illustratörerna gärna experimenterar med. Men mig gör det inget om jag efter ett tjugotal sidor fulla av konst är lite osäker på vart berättandet är på väg. Det hör väl till konsten att vara lite svårfångad.

Jag är glad att jag inte missat denna fantastiska genre och när jag ibland hör någon som inte tycker att detta är ”riktig” litteratur säger jag bara samma sak som jag säger ifall någon påstår att de inte tycker om böcker: ”Du har bara inte hittat rätt bok för just dig”.


Mikael Gros
Bibliotekarie, ebban
+358 (0)9 886 114 63
mikael(at)ebban.fi

Mikael Gros