Vad är det banala om inte det tomma och innehållslösa uttrycket, det som inte borde få uttalas men som ringer i dina öron ändå. "Sånt är livet." Det banala är det intetsägande, tänk den fullständigt urvridna trasan, som inte har kvar någon droppe att ge. "Det är vad det är." Helst ska det banala vara just en sådan här tautologi, något i stil med "life is life".
Samtidigt lurar här något djupsinnigt. Det innehållslösa, "intet" - för att flörta med somliga filosofers favoritbegrepp, pekar samtidigt i alla riktningar och kräver nån typ av hopfösande och samlande eller bestämning. Om det banala uttrycket inte lämnar en i fred öppnar det istället för tolkningar och tolkningar är ofta rika på innehåll. För så fort en inte går med på att nicka instämmande inför konstaterandet "det är vad det är", utan istället börjar fråga vad "det" är, om det är samma "det" båda gånger (samma fråga gäller förstås "är"), då har hela banaliteten plötsligt transformerats till något helt annat. Det banala har blivit ett letande efter uttryckets mening och betydelse, det har uppstått en yrkan på att något här behöver få en tolkning och på att något behöver begripas. Myntet har vänt sida och baksidan är verkligen häpnadsväckande.
Samtidigt som det djupsinniga ibland kan ta sitt startsprång ur något banalt, löper det en viss risk för att reproducera och reduceras till det banala igen. Det här kan ske till exempel då viljan att hitta snabba och enkla lösningar kör över allt annat.
Finns det något särskilt banalt eller djupsinnigt i coronatillvaron? Det här är en för stor fråga för att tugga ner på en gång. Men en aspekt av denna tillvaro är att vi måste förhålla oss till den på lite nya sätt och framför allt att vi lever med mera osäkerhet. Vi förstår inte vart vi är på väg och vad framtiden kommer att föra med sig. Det här var i och för sig sant tidigare, men magnituden av det hela är mer omfattande än tidigare.
Till slut vill jag presentera en otämjd hypotes, direkt från min kökspsykologiska låda: när osäkerheten är större möter vi mera både av det banala och det djupsinniga i våra möten med andra människor. Osäkerheten får människor att reagera på olika sätt, paletten är inte så snäv att den bara omspänner det banala och det djupsinniga, men vissa reagerar mera med det banala på tungspetsen (jag tror jag själv är en av dem), medan andra först tar de djupsinniga stegen. Vid rätt tillfällen kan vi svänga på myntet och se på den sida som verkar mera intressant för oss.
Matias Österberg
Utbildningsplanerare
matias.osterberg(at)sydkusten.fi
050-34 84 525