Skrivbord med böcker och pennor och dator där inledningen till bloggtexten syns

Skrivande förebilder

25.02.2021 kl. 08:35
Att föräldrar ska högläsa och vara läsande förebilder för sina barn har de flesta hört talas om. Men att som förälder vara en skrivande förebild eller att skriva tillsammans med sitt barn är väl ändå att ta i?

De läsande förebilderna kan vara tidningsläsande föräldrar, en högläsande skolfarfar, en bokpratare på stadsbibban eller ett skolbesök av Sydkustens läsambassadörer. Kändisar som Tim Sparv talar offentligt om läsning och ställer upp på bokklubb vid sidan om proffsfotbollen.

Nätet innehåller bokbloggar och lästips, bokklubbar och hashtaggar som #hotdudesreading. Och allt det är ypperligt för att på alla sätt injicera betydelsen av läsning och det lustfyllda äventyr som en bok kan vara. 

Skrivandet behövs

Men var finns de skrivande förebilderna, undrar jag som något av en finlandssvensk skrivpedagog. Sinnebilden av professionella skribenter som journalister och författare dyker upp för mig. Men alla vi andra? 

Vi är många som skriver i jobbet, allt fler yrken blir i själva verket skriftburna. Polisen skriver journaler, husbyggaren ska formulera offerter och kommunicera sin affärsidé, floristen behöver storytelling och krögaren likaså. Musikern står ständigt inför stipendieansökningar och en berättelse behövs om artisteriet. Till och med skrothandlaren fotograferar varje liten motordel, beskriver den detaljerat i ord på tre språk och postar på nätet för försäljning. Tro mig, jag träffade en sådan för några år sedan. 

Att dagligen rigga skrivplatsen i hemmet likt sagostunden i soffan är ett orealistiskt projekt. Många föräldrar sliter förtvivlat med barnens skrivuppgifter inför deadline. Rätt ofta slutar det goda uppsåtet och läxhjälpen i konflikt och smällande dörrar. Nej. Föräldern ska inte ta ansvar för, än mindre slutföra barns skrivuppgifter. Föräldrar ska inte ens hålla reda på de äldre barnens deadliner.

Vardagsskrivandet

Däremot kan föräldrar berätta om sina egna skriftpraktiker på jobbet och i vardagen. Hurudana är texterna? Vem läser texterna? Hur är det att ständigt jobba mot en deadline på jobbet? Vi kommunicerar också hela tiden med våra barn i textform. Vi säger att vi talar med varandra när vi i själva verket skriver, alltså chattar. Här finns ett ypperligt läge för skrivfostran. Det kan handla om talspråk, slarvspråk, användning av emojin och hur olika vi uttrycker oss i en sommarjobbsansökan eller i chatten till kompisen. Intressanta diskussioner kan berika såväl den vuxna som tonåringen genom att titta på Skrivande skolas video (länk i blå rutan nedan) om konsten att skriva vettiga och kommunicerande Wilmameddelanden. 

Familjevardagen är full av skrifthändelser, stunder när skrivandet sker. Skrivandet är ofta spontant och lämnar spår i form av postit-lappar, inköpslistor, födelsedagskort, formulärsanmälan till sommarens simskola, instruktioner till tvättmaskinen och förbudsskyltar på barnens dörrar, meddelanden till läraren och annullering av en tandläkartid. Att som förälder inkludera barnet i den här typen av handlingar, så inser barnet skrivandets plats och betydelse. Diskussioner uppstår också spontant om varför vi uttrycker oss på ett visst sätt ett i givet sammanhang. 

Genom att vuxna är skrivande förebilder för barnen stärker de på ett positivt sätt skolans arbete med att ge varje barn den läs- och skrivkunnighet som är helt avgörande för att klara av vardag, framtida studier och jobb.

Det behövs en hel by för att fostra ett barn sägs det. Det gäller också skrivkunnigheten. Det behövs ett helt samhälle av skrivande förebilder för att fostra en skrivande ung människa. 
 



Text och bild:

Annette Kronholm-Cederberg
projektledare för Skrivande skola
+358 (0)050 382 5203
annette.kronholm-cederberg(at)sydkusten.fi

Annette Kronholm-Cederberg