Jag joggar i den hemliga trädgården

20.05.2021 kl. 00:48
Jag är redo att springa. Står i tamburen. Joggingskorna har jag på fötterna och telefonen har jag i handen. Mina coola lila hörlurar är kopplade. Jag går ut. Jag trycker på play. Jag springer iväg.

Mary är en tio år gammal brittisk flicka. Hon bor i Indien. Hennes föräldrar dör i kolera. Mary flyttar till sin morbror i England. Marys morbror bor i ett enormt hus. Där finns hundra stängda dörrar. Mary funderar vad som finns bakom dörrarna.

Jag funderar om jag orkar springa några kilometer till. Ja, det orkar jag. Eller egentligen orkar jag inte. Jag flåsar som bara den. Men jag vill lyssna mera på boken. Om jag springer lite till får jag veta vad Mary hittar bakom dörrarna.

Mary hittar en tjurig kille. Colin är tio år gammal. Colin och Mary är kusiner. Colin och Mary grälar. Colin säger att han är sjuk och inte kan gå. Colin säger att hans pappa (Marys morbror) varit arg och tjurig sedan Colins mamma dog. Colin har blivit svag av allt tjurande och all sorg, och därför är Colin sängliggande.

Jag joggar vidare. Jag har lyssnat så fokuserat på boken att jag inte märkt hur långt jag sprungit. Jag är inte riktigt säker på var jag är. En trädgård. Jag har en trädgård framför mig. Jag joggar in genom grinden såklart. Såklart vill jag jogga i den vackra trädgården.

Mary hittar en hemlig trädgård. Colin vägrar komma och titta. Mary träffar en annan kille. Han heter Dickon. Dickon är tolv år gammal och gillar att vara ute. Dickon och Mary springer omkring i den hemliga trädgården. De rensar, fixar, sår och planterar. Vattnar, pratar, beundrar, njuter och lever.

Jag joggar vidare. Vill lyssna vidare. Vill veta om Mary och Dickon lyckas övertala Colin att följa med ut i trädgården. Kom igen, Colin! Följ med Mary och Dickon ut! Colin säger nej och skyller på att han är allergisk mot blommornas doft och dessutom sitter han ju faktiskt i rullstol. Men Dickon hjälper med rullstolen och Colin börjar förstå att det är underbart att vara ute, att det är fantastiskt att vara i trädgården.

Ja! Det är fantastiskt att vara i trädgården! Jag joggar vidare. Vill veta hur det går. Vill veta om Colins pappa någonsin ska bli glad igen. Vill veta vilka blommor barnen ser i trädgården. Vill veta om Mary ska lyckas få Colin att förstå att han visst kan gå, att han bara tror att han är sjuk och svag. Att hans ben fungerar hur bra som helst. Att han kan leka, springa, så och plantera.

Jag joggar vidare i trädgården. Lyssnar vidare. Mary, Dickon och Colin sjunger. Jag ser snödroppar, liljor och tulpaner. Jag får en miljon ordkonstidéer. Nästa läsår har vi klassiker som tema i ordkonstskolan. Nästa läsår ska jag uppmuntra eleverna att läsa Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett. Nästa läsår ska vi skriva rim och ramsor till tulpanerna, liljorna och snödropparna. Vi ska rimma och ramsa och njuta. Precis som Mary, Colin och Dickon.

Jag joggar vidare. Jag höjer volymen på min ljudbok. Jag har hittat världens vackraste trädgård. Jag vill aldrig sluta jogga, jag vill aldrig sluta lyssna på boken. Men två timmar senare är jag hemma. Jag är svettig och jag flåsar och jag borde fixa middag, men först måste jag hitta ett papper och en penna.

Jag hittar ett papper och en penna och jag antecknar sju ordkonstuppgifter. Nästa läsår ska ordkonsteleverna få jobba med Den hemliga trädgården. Och många andra klassiker. Det blir ett fint läsår. Med många härliga klassiker. Många härliga ordkonstuppgifter.

I morgon ska jag jogga igen. Då ska jag lyssna klart på Den hemliga trädgården. Och sedan ska jag lyssna på Unga kvinnor. Eller Odysséen. Eller Hamlet. Tur att sommaren är lång. Hinner jogga många kilometer, hinner lyssna på många ljudböcker.

Lotta Sanhaie
ordkonstlärare
050-403 2306
lotta.sanhaie@sydkusten.fi

Lotta Sanhaie