Vi sitter i samma kupé. De tre systrarna ser sura ut. De tittar ut genom fönstret och stönar.
”Om sju minuter stannar vi i Tivolistaden!”, säger konduktören i högtalaren. Han har en glad och pigg röst. ”Tivoli låter ju jättekul!” säger jag till mitt ressällskap. Olga, Masja och Irina tittar på varandra med menande blickar. Deras ögonbryn åker upp. Irina skrattar. ”Tivoli!” säger hon. ”Att gå på tivoli är ungefär lika roligt som att sitta och stirra in i en grå vägg i ungefär tolv timmar!”
Vi åker förbi Tivolistaden. ”Nästa station: Kaffelandet!” säger konduktören i högtalaren. ”Åh, ska vi gå av i Kaffelandet?” frågar jag de tre systrarna. ”Där kan man dricka kaffe, bada i kaffe, åka båt i kaffe!” De tre systrarna flinar. ”Är Kaffelandet nära Moskva?” säger Masja. ”Eh, nej, det är nära Enhörningslandet och Pennvässarlandet”, säger jag. ”Då är vi inte intresserade”, säger Olga. ”Vi är bara intresserade av Moskva”, säger Irina.
Tåget tutar glatt och konduktören sjunger en munter trudelutt för oss alla i högtalaren. Jag tycker att han har en vacker och klar sångröst, men Olga, Masja och Irina håller för öronen och säger att riktig musik finns bara i Moskva.
Tåget kör över en gyllene bro och förbi ett snötäckt fjäll. Jag fotar ett vattenfall, en faun och tallar som måste vara minst tusen år gamla. Det växer blyertspennor i tallarna. De tre systrarna gäspar.
Jag trycker näsan mot fönstret. Höbalar! En åker! Kossor! Coolt! De tre systrarna hånskrattar. ”Vi hatar landsbygden”, säger Olga.
Tåget stannar vid Ode. Mitt absoluta favoritbibliotek. ”Nu har ni tolv minuter på er att välja någonting att läsa!” säger konduktören i högtalaren. Alla utom de tre systrarna springer ut ur tåget. Också jag. Alla utom de tre systrarna springer runt i bibban. Också jag. Jag väljer en bok med Anton Tjechovs samlade noveller. Den ska jag visa för mina ordkonstelever.
Elva minuter senare är jag tillbaka i kupén. Jag visar boken för de tre systrarna. ”Tjechov är bra”, säger Masja. ”Men mest njuter man av böcker om man läser dem i Moskva”, säger Irina. Olga nickar och somnar med huvudet lutat mot sin gråa jacka.
”Om tre minuter är vi vid Ordkonstskolan!” säger konduktören i högtalaren. ”Ordkonstlektionen börjar strax. Eleverna väntar ivrigt.”
Vi klär på oss våra jackor. Jag klär på mig med raska och pigga rörelser. De tre systrarna klär på sig med släpiga och hängiga rörelser. Vi går av tåget. Konduktören vinkar i sitt fönster. Tåget åker vidare.
”Så detta är ordkonstskolan?” säger Olga. ”Jepp! Och nu ska vi ha ordkonst!” säger jag.
Eleverna sitter i en ring på golvet. De tre systrarna och jag sitter utspridda bland eleverna. Ordkonstlektionen har börjat. Jag viftar med Tjechovs samlade noveller och introducerar dagens uppgift.
”Idag ska vi låta oss inspireras av Anton Tjechov. Han har skrivit en väldigt berömd pjäs som heter Tre systrar. Pjäsen handlar om tre systrar som heter Olga, Masja och Irina. De bor på landsbygden. De tycker inte alls om att bo på landsbygden. De vill bo i Moskva. Det enda de kan tänka på är att flytta till Moskva. Allt annat är tråkigt och grått. Tycker de. Nu ska ni skriva en berättelse som heter Att åka tåg med de tre systrarna. Berättelsen ska handla om tre väldigt negativa systrar som tycker att alla stationer verkar trista. Berättelsen måste sluta lyckligt.”
Eleverna hoppar upp. Det glittrar om dem. Hurra! Detta blir roligt! Olga, Masja och Irina hoppar upp. Det glittrar om dem.
”Ska ni inte tjura?” frågar jag systrarna. ”Absolut inte! Ordkonst är så roligt!”
Jag går omkring och tittar när eleverna skriver. Också Olga, Masja och Irina skriver. Alla ler. Alla tycker att ordkonst är roligt. Ordkonst är roligt. Ordkonst är roligt på ett fjäll, vid en tall, i Tivolistaden, i Kaffelandet och i Moskva. Ordkonst är alltid roligt.
Lotta Sanhaie
Ordkonstlärare och planerare
+358 (0)50 403 2306
lotta.sanhaie(at)sydkusten.fi