Vi faller ner i ett kaninhål

15.03.2022 kl. 21:13
Mina elever och jag sitter och skriver texter. Men vänta, vad händer? Vi råkar bli så inspirerade att vi faller in i texten! Ja, nu faller vi.

Ååååh! Ner i kaninhålet faller vi. Dit for vi. I ordkonstrummet finns ingen kvar. Vi är alla i Underlandet nu. Vi äter kakor och spelar krocket. Efter krocketmatchen är vi trötta. Vi somnar. När vi vaknar vill Hjärter dam att vi skriver berättelser. Det gör vi. Vi skriver berättelser om ett äventyr i Underlandet. Berättelserna är absurda och drömlika. Hjärter dam är nöjd. Hon gillar våra berättelser. Hon bjuder oss på kakor.

Sedan måste vi sticka. Mina elever och jag. Vi vinkar hejdå och springer hemåt. Stigen i skogen är mossig och mjuk. Men vänta, vad händer? Någon står där vid berget, någon står där och ser väldigt arg ut! Det är en cyklop! Vi tvärstannar.

Mina elever och jag står på stigen och stirrar. Vi är bleka, vi är rädda. En cyklop glor argt på oss med sitt elaka öga. Cyklopen närmar sig! Tänk om han vill äta upp oss? Vad ska vi göra? Mina elever gömmer sig bakom mig och jag spänner mina muskler och försöker se modig ut.

-Jag kräver att ni skriver dikter! Annars blir jag ursinnig! skriker cyklopen och kastar pennor och papper på oss.

Vi kastar oss genast ner i gräset och börjar skriva. Jag berättar snabbt för eleverna om Homeros och Odysséen och hexameter, och vi skriver rimmande ramsor om skepp, hav och äventyr.

Vi blir klara med våra ramsor och sträcker med darrande händer fram pappren mot cyklopen. Han läser våra ramsor. Han ler. Han sätter våra ramsor i en prydlig hög på en sten, tar upp oss i sin hand och slungar iväg oss. Vi flyger! Wow!

Vi landar på en ö. Vi somnar. När vi vaknar ligger vi på rygg och vi märker genast att vi är fastbundna med en massa små rep. Mina elever börjar gråta, men jag tröstar dem.

-Såja, såja, i ordkonstskolan kan inget farligt hända, säger jag.

Mina ordkonstelever och jag märker att repen är så tunna att vi lätt kan sätta oss upp. En massa pyttesmå människor närmar sig oss. De ser arga ut. Men vi säger genast att vi är snälla ordkonstmänniskor. De pyttesmå människorna ger oss pyttesmå pennor och ber oss skriva berättelser om lilliputaner och jättar.

Vi skriver berättelser med de pyttesmå pennorna. Det är ganska svårt, men ordkonstnärer kan skriva med vad som helst. Vi skriver om lilliputaner och öar och ägg, och när berättelserna är färdiga samlas de pyttesmå människorna kring våra papper.

Vi sitter på stranden tillsammans, mina ordkonstelever och jag och de pyttesmå människorna. Vi läser högt för varandra. Vi äter ägg. Det är väldigt mysigt.

Mina elever gäspar. Vi vinkar och hoppar i en båt och seglar hem.

Ordkonstlektionen är slut. Berättelserna tar aldrig slut.

Lotta Sanhaie
ordkonstlärare
050-403 2306
lotta.sanhaie(at)sydkusten.fi


PS: Om du har lust att skriva en egen text inspirerad av Gullivers resor kan du gå in och låta dig inspireras av ordkonstskolans Gullivermaterial på webbplatsen:


Blir du nöjd med din text finns det faktiskt en skrivtävling som du kan delta i! Om du vill inspireras av Alice i Underlandet eller Odysséen är du varmt välkommen att delta i evenemanget Berättelser och ord - en öppning för nya möjligheter på lördag kl. 13.00 på Luckan i Helsingfors.

 

 

Lotta Sanhaie