En annorlunda måndag

19.09.2019 kl. 17:56
Senaste måndag började dagen med en hemlighet och en plan som hade finslipats i flera veckor...

För åtminstone ett år sedan berättade min kollega och väninna Lena att hon snart har jobbat för Sydkustens landskapsförbund i 10 år. - Det måste firas! tänkte jag. Sparade tanken och informationen i minnet och livet gick vidare. I slutet av våren tänkte jag igen tanken och kollade försiktigt (ovanligt för mig) upp vad fanns det för planer. Ingenting.
- Men det måste firas! tänkte jag igen.

Sommaren gick men inte tanken. I augusti kollade jag upp med Ulrica, vår förbundssekreterare, exakt när Lena hade börjat jobba. 16.9.2009 var D-day. Så började jag planera. Jag pratade och mailades med vår chef Agneta och med ordkonstskolans rektor Monica. Varje gång jag, men inte Lena, var på kansliet, pratade jag med kollegorna i korridoren om hur vi kunde överraska henne. Småningom började planen få en form. Jag hade talat med en av kollegorna i korridoren om att be Lena på ett möte den 16:e kl. 10, för att se till att hon var på plats. Också de andra var förberedda på att fira Lena då. Under hösten hade jag diskuterat olika frågor med Lena. - Vad tycker du om för efterrätter? frågade jag då jag hämtade lite chokomousse till henne. – Blåbärspaj var svaret. - Blåbärspaj med gräddfil? frågade jag. – Jag brukar laga blåbärspaj med bara bär på, svarade hon. Sparat i minnet.

På söndag kväll bakade jag en blåbärspaj utan gräddfil. Plockade fram levande ljus och ballonger ur vår ”födelsedagslåda”. På måndag morgon kom jag till jobbet tidigare än vanligt med pajen och lite pirr i magen. Jag konstaterade på vägen att jag inte kunde blåsa ballonger i mitt rum för Lena kan komma in när som helst så andra kolleger i korridoren fick den äran. Pajen gömdes i ett annat rum. Grädde och en visp (utan el) stod på mitt fönsterbräde och varje gång Lena var i sitt rum vispade jag grädden lite till. Så blev klockan 10 och alla som kunde var på plats.

- Kaffepaus! Alla kom till vårt lilla kök och Lena hade börjat ana att något var på gång. Pajen, ballonger och annat festligt var på bordet och de 10 levande ljusen brann på pajen. Så fick hon serpentiner på sig och vi sa ”grattis!”. Hon såg mycket förvånad ut och undrade vad vi firade men när hon räknat ljusen förstod hon. Vad roligt! Vi skrattade och satte oss ner för att äta och prata om tiden som gått, om de förändringar som skett (eller så inte) och om framtiden. Framtiden fick hon tänka på då hon blåste ut ljusen. En mycket trevlig stund och spännande förberedelser för en annorlunda måndag morgon.

Stort tack till alla som var med!


Paola Fraboni
Regional ordkonstlärare, Pargas
+358 (0)40 962 5964
paola.fraboni(at)sydkusten.fi