Under den senaste tiden har jag snappat upp att en diskussion pågår i Sverige om vad som ska räknas som kultur. Vad är tillräckligt viktigt för att det ska kunna debatteras på kultursidorna i tidningen? Här i Finland har hörts påståenden om att kultur är någon sorts lyx som kan prioriteras bort. Än vet vi inte vilken verklighet kulturfältet landar i när den nya regeringen kavlar upp ärmarna och börjar arbeta. Välfärdsområdena borde nu i alla fall ha frigjort kapacitet hos kommuner och städer, så att de ska kunna fokusera på livskraft och på sina invånares välmående.
Men de kulturanställda jag träffar i mitt arbete som Sydkustens kulturplanerare uttrycker sig med både frågetecken och utropstecken. ”Hur ska vi få fler att hitta till kulturverksamheten? Vi ordnade ett evenemang, men nästan ingen kom! De som verkligen skulle behöva ta del av kulturverksamheten hittar inte fram! Vems ficka ska pengar för kulturläroplanen tas ur? Vi har tappat kontakten till social- och hälsovårdssidan och vet inte hur vi ska göra för att erbjuda kulturtjänster för seniorerna! Våra unga och familjerna behöver stöd!”
Det finns ett stort utbud av kulturupplevelser och -verksamheter och många kulturanställda och -aktörer arbetar för fullt eller är beredda att göra det. Beredda att ge oss alla livskraft!
I mitt kulturplanerararbete ingår just nu att lyssna in vilken verklighet Sydkustens 16 medlemskommuner beskriver. När vi träffas försöker vi tillsammans få rätsida på alla frågetecken. Någon tipsar om ett ansökningssystem som kan underlätta arbetet, någon om personer det lönar sig att kontakta i det nya välfärdsområdet och vi hör berättas om hur kulturärenden sköts och organiseras på olika håll.
Kreativ verkstad i östra Nyland med Katja Sågbom, Agneta Longhurst, Pi Viana,
Veronica Svenskberg och med ryggen mot kameran Susann Hartman
Och inte minst: vi delar kulturupplevelser med varandra! Nyligen fick jag tillsammans med de kulturansvariga i östra Nyland på riktigt kavla upp ärmarna och skapa kollektiv konst under en kreativ verkstad i Sibbo. När vi fått varsin lerklump i handen sänkte sig tystnaden över det annars pratglada gänget. Koncentrationen var stor. Skulpturerna växte fram, konkret, i våra händer och inför våra ögon. Vi var tillsammans. Skapade tillsammans. Och med leriga händer var det lätt att besvara en del av frågorna: detta är kultur, kultur är till för att vi ska få uppleva välbefinnande och gemenskap och kultur är till för oss alla.
Så då är det ”bara” att fortsätta arbeta för att fler ska få kultur. Annars blir det dyrare i slutändan.
Tove Hagström
Kulturplanerare
tove.hagstrom ( at ) sydkusten.fi