"Känner någon för att skriva blogg denna vecka?" var frågan som ställdes i sedvanlig ordning under vårt admin- och projektpersonals veckomöte på Sydkustens Landskapsförbund. Och av någon hittills ännu okänd orsak lyfte jag upp min hand och uttryckte viljan att botanisera i något kring den snart annalkande Svenska dagen.
Det tycktes bland arbetsgemenskapen uppfattas vara en god idé, men vår medarbetare Emilia påpekade, att det bör nämnas att det faktiskt är hennes mammas födelsedag. Så jag lovade se till att denna väsentliga information tillkännages - de antagligen ohyggligt många - ivriga läsare och vänner av kortfattad lektyr, som i mina antaganden febrilt med några dagars mellanrum loggar in på webbplatsen sydkusten.fi för att försäkra sig att de inte gått miste om det senaste vårt ädla förbund i bloggväg har att framföra.
Jag kunde ju krasst konstatera, att Svenska dagen faktiskt inte enbart är Emilias mammas födelsedag. Den sjätte november såg nämligen dagsljuset också bland andra Johanna den vansinniga (6.11.1479 - 12.4.1555), som regerade som drottning av Kastilien mellan 1504 och sin död. Att europarlamentarikern Astrid Thors firade sin födelsedag exakt 478 år efter Johanna av Kastilien är något jag varit medveten om redan i många år - ja Astrids födelsdag då, det där med den vansinniga spanskbördiga drottningen har jag lärt mig senare - då jag haft glädjen att medverka med henne i diverse samanhang kring Svenska dagen firande under år som gått.
Som den musiker jag är, gläder det mig att bland annat så eminenta personligheter som Glenn Frey (den tråkigt nog redan år 2016 hädangångne Eagles-legenden - du vet, Hotel California och hela köret) och Mr. Big gitarristgeniet Paul Gilbert valt att födas just på Svenska dagen. Och så förstås ett original i särklass, nämligen Thomas Neuwirth, som vi kanske minns bättre med artistnamnet Conchita Wurst.
Visst har vi finländska toppartister också som hedrat Svenska dagen med att bestämma sig för att födas då. Inga mindre än till exempel Battle Beast-sångerskan Noora Louhimo och en av mina alla tiders favoriter vad gäller bland annat big band musik, nämligen Sami Pitkämö. Och så finns det visst någon halvkänd finlandssvensk sångfågel också, som föddes exakt 500 år efter Johanna den vansinniga, men kommer inte på namnet på den herremannen just nu.
Alla dessa, så väl nämnda som glömda, kunde jag rabbla upp om jag skulle finna mig småsjälig nog att påpeka att det inte endast är Emilias mamma som fötts på Svenska dagen. Men nej då, så uppladdad av petitesser och benägen att gå in på namedropping och spridning av en sådd av trivial information är inte jag.
Och inte skulle det ju annars heller i denna bloggtext handla om födelser utan snarare det motsatta: ond bråd död!
Den 6 november har nämligen blivit en ödesdag för mången, bland andra Pjotr Tjajkovskij. Men ingalunda firar vi med pompa och ståt till minnet av dödsdagen för denna kompositör, världskänd för bland annat sin balett Nötknäpparen. Det gör vi istället för att åminnas en säkerligen otrevlig död i strid. Och offret är ingen mindre än den Svenska konungen.
Det trettioåriga kriget härjade i Europa mellan 1618 och 1648 och där var inblandade så gott som alla länder som kunde uppfattas ha någon form av civiliserat samhälle enligt den tids uppfattning. Rörigt och stökigt var det inte enbart på slagfälten, även den bakomliggande politiken ställde till det och så var det fullt möjligt att också byta sida i kriget. Och i princip bli sin egen fiende. Något som till exempel Danmark-Norge gjorde. De var först bland de protestantiska staterna 1625-1629, sedan tog de en liten andningspaus för att återvända bland katolikerna 1643-1645. Så nästa gång du tycker att en dansk eller norsk person är något inkonsekvent i sina handlingar kan du ju i dina tankar återvända till det trettioåriga kriget för en rätt så uppenbar förklaring.
Men varför firas då Svenska dagen överhuvudtaget? Jo därför att den i Sverige uppmärksammade Gustav II Adolfs dagen bestämdes av Svenska folkpartiet att firas i Finland som Svenska dagen år 1908 som en dag "avsedd att öka den svenskspråkiga befolkningens känsla av samhörighet". Att en sådan fest av samhörighet skall firas för att åminnas hur den svenska kungen kom vilse i dimman och hamnade åtskilt från sina trupper på slagfältet i Lützen och sedan stupade kan eventuellt verka som ett intressant val.
Jag kunde kanske tänka mig en bättre liknelse att beskriva samhörighet, än att gå vilse och tappa bort sina kompisar i dimman. För att sedan dö.
Men om danskar och norrmän må - förståeligt nog - ibland verka inkonsekventa, bör man väl lyfta på hatten för den svenska humorn att fira någon - inte för årsdagen av något storförvärv, eller födelse - utan för att alltid minnas att denne tappade bort sig i dimman och blev av med livhanken.
Skämt å sido, så är den tragiska döden av Lejonet av Norden även kallad Gustav Adolf den Store (denna hedersbenämning tilldelades Gustav II Adolf år 1633, året efter sin död) endast en sorglig detalj i ett för övrigt oerhört väl lyckat krigståg. Gustav II Adolf var en fältherre utan like och en synnerligen duktig militärstrateg som lade grunden för Sverige som stormakt. Att han stupade i Lützen hade nämligen ingen inverkan på slagets slutresultat: Sverige vann. Och med bred marginal.
Således kunde den näst intill martyraktiga döden av den stora svenska militärledaren och landsfadern uppfattas som en ultimat uppoffring för rikets väl, framtid och sammanhållning. Med detta i åtanke är det kanske inte fullt så knasigt att vi i Finland valt att hissa (de finska) flaggorna i stångarna och framhäva det svenska språket, den finlandssvenska kulturen och den språkliga sammanhörigheten. Alla dessa egenskaper är dessutom kolossalt viktiga byggstenar för den verksamhet som Sydkustens Landskapsförbund står för, bör man kanske påpeka i detta sammanhang.
Svenska dagen är alltså en dag med lång historia, många berättelser och har verkat som landmärke för en hel myriad av händelser. Den sjätte november har varit en symbol så väl för kraftiga motsättningar (bland annat kravallerna mellan finsk- och svenskspråkiga i Helsingfors år 1933) som för försoning och unifikation (till exempel slutet av storstrejken i storfurstendömet Finland år 1905 och Australiens val att behålla Storbritanniens monark som sitt statsöverhuvud år 1999).
Vad Svenska dagen betyder idag, år 2023, är således upp till dig. Vare sig du vill minnas en uppskattad härskares livs verk, en känsla av sammanhörighet inför något som sedermera kom att utmynna i Finlands självständighetsdeklaration år 1917, eller bara fira Emilias mammas födelsedag, tycker jag att du ska göra det på det sätt just du finner lämpligt.
Själv tänker jag hissa finska flaggan på min husgavel hemma, unna mig en skön promenad i skogen med hundarna. Och sedan försöka komma ihåg vem den där förmårrade finlandssvenska sångaren var, vars namn jag nu inte lyckas komma ihåg. Och gör jag inte det, så är det inte hela världen. Det finns ju minsann orsak nog att fira oberoende.
Glad Svenska dagen den 6 november!
Kristian Meurman
Skribenten är Sydkustens landskapsförbunds tf. förbundssekreterare som brukar äta kaka på Svenska dagen.
(Bild: Gustav II Adolf. Konstnär okänd. Målningen hänger i Furstinnan Marias sängkammare på Gripsholms slott och ingår i Svenska statens porträttsamling. Foto: Sveriges Nationalmuseum. Hämtad från webbsidan De kungliga slotten - www.kungligaslotten.se - 27.10.2023)