Tandfeer och troll

20.05.2020 kl. 08:36
Min tioåriga son tappar en tand. En jättestor kindtand som har stört honom länge.

Hallå! Vilken nyhet! Jag springer fram med ett glas vatten. ”Här ska tanden ligga, och mitt i natten, när du sover som djupast, smyger tandfen in i vårt hem och tar tanden och lämnar en peng i glaset.” ”Ok. Jag är tio år redan. Men ok.”

Nästa morgon vaknar pojken först av alla. I samma sekund som jag hör hans fotsteg kommer jag på att jag glömt rota fram en peng. Woops. ”Eh, ojsan, tandfen har nog haft en busy natt…” ”Hm. Eller så glömde hon, helt enkelt”, säger pojken med ett leende. ”NEJ! Hon har INTE glömt! Viktiga saker som tandpengar får man aldrig glömma!”

Okej. Ny chans. Kväll. Pojken har somnat. Jag glömmer inte. Jag börjar leta efter ett lämpligt mynt. Men äsch! Varför har vi aldrig mynt liggande omkring här? Okej. Jag hittar en tiocentare. Sedan en till. Kryper omkring tills jag äntligen har tio tiocentare.

Nästa morgon ligger jag och väntar på att få höra gossens steg. Han borstar tänderna, börjar göra en macka. ”Men hördu, ska du inte kolla om tandfen har hunnit hit i natt!” ”Ja, ja.”

Jag rusar upp. ”Nämen, titta! En hel euro verkar det vara! Wow! Och märker du att tandfen har lämnat en lapp under glaset?”

Pojken drar på munnen. ”Ska du inte läsa lappen?” ”Kanske jag hellre äter macka och läser Kalle Anka som vanligt.” ”Men du har fått ett brev! Läs!”

Pojken vecklar upp lappen.


”Nå men, oj, vilket trevligt brev du fick! Är du inte glad?” ”Ja. Överlycklig.” Pojken ler och sätter sig vid köksbordet med sin Kalle Anka. Jag dricker kaffe.

”Men förresten. Klockan är ju redan över åtta! Borde du inte gå till skolan?”

Lite panik i pojkens ögon. Han börjar febrilt leta efter sin skolväska. ”INGEN fara! Du säger bara att trollet hoppade fram när du gick över bron!” ”På riktigt. Mamma. Både jag och mina klasskamrater är tio. Ingen av oss tror på tandfeer och troll och sådant. Och vår lärare tror verkligen inte på troll. Det blir rött i Wilma. Helt säkert.”

”Äsch. Du kan väl testa! Berätta med inlevelse och stora ögon om hur du trippade över bron och hur trollet hoppade fram och tog din skolväska, din älskade skolväska! Och att du blev tvungen att knuffa ner honom i ån, men då råkade väskan falla i, och då blev du tvungen att fiska upp den, och sedan avslutar du med ett charmigt leende! Du kommer inte att få rött i Wilma! Jag lovar! Du kommer att få guldstjärna i stället! Kreativitet är bra!”

 

Pojken hittar sin väska. Han går trallande iväg. Jag står på balkongen och vinkar. Pojken vänder sig om. ”Hördu morsan, det är helt okej att du är så fjantig. Bara så du vet.” ”Gå nu försiktigt.” ”Jag ska akta mig för troll och sådant?” ”Ja! Och lova att du inte blir ledsen om du får en anmärkning. Det finns värre saker.” ”Stora stygga vargar?”

”PRECIS! Hördu, ska vi skriva en berättelse tillsammans om troll och vargar och sådant när du kommer hem?” ”Men du glömmer. Jag är tio!” ”Äsch… Vill du skriva om Ankeborg i stället, kanske…?” Pojken ler. ”Okej, nu måste jag gå till skolan. Men visst, vi kan skriva en berättelse tillsammans när jag kommer hem. Om troll. Gärna. Troll är bra. Och kreativitet är bra.”

Gossen går till skolan. Jag ska sätta igång med dagens arbete. Jag redigerar ordkonstelevers texter. Texter om troll och vargar och Godzilla och Ankeborg och allt mellan himmel och jord. Fantastiska texter skrivna av fantasiska barn. Barn, berättelser, texter. Tandfeer, troll, vargar, kreativitet. Jag känner mig lyckligt lottad som lever ett liv som är så fullt av barn och berättelser och troll och sådant. Jag kan nog inte tänka mig något bättre. Såhär vill jag alltid ha det.

 

Lotta Sanhaie
ordkonstlärare
+358 (0)50 403 2306
lotta.sanhaie(at)sydkusten.fi