Sydkustens blogg

Hösten är här med sin energisprakande färgprakt. Tyvärr kan den snabbt övergå till ett regnigt maraton där sunkiga dagar avlöser varandra.

Jag sitter vid mitt arbetsbord och skriver. Omkring mig finns det papper i olika kulörer, jag älskar färger.

Läsåret 2021-2022 har Sydkustens ordkonstskola klassiker som tema.

Det här är ett brev just till dig som nyligen fått veta att du kommer att bestämma om din kommuns angelägenheter för fyra år framåt.

När jag var barn hade vi ett enormt uppslagsverk i flera band hemma i bokhyllan.

Jag är redo att springa. Står i tamburen. Joggingskorna har jag på fötterna och telefonen har jag i handen. Mina coola lila hörlurar är kopplade. Jag går ut. Jag trycker på play. Jag springer iväg.

För drygt en vecka sedan avslutades vår ordkonstledarutbildning som denna gång förverkligades helt och hållet på distans.

Sommaren är kort, säger Tomas Ledin.

Papper, trä, garn, tyg, kaffepaket, plåtburkar, gafflar, virkat, stickat, tovat, knutet, återanvänt...

Under studietiden på 90-talet försåg Kalle och Hobbe mig och mina vänner med mycken visdom via sina korta dagliga seriestrips i Hufvudstadsbladet.

Sydkustens ordkonstskola antog en läsutmaning under förra läslovet, att varje dag sätta ut bilder på hur och vad vi lärare läser. En av dagarna skulle vi läsa med eller för våra husdjur.

Att föräldrar ska högläsa och vara läsande förebilder för sina barn har de flesta hört talas om. Men att som förälder vara en skrivande förebild eller att skriva tillsammans med sitt barn är väl ändå att ta i?