Ryggen av en person som går på en snöig skogsväg.

Mot ljusare tider

14.01.2022 kl. 09:33
Ett nytt år är här. Ett nytt år brukar ge kraft och energi att vända blad och ta nya tag. Man kan använda ett nytt år för att sparka i gång något projekt, en hobby eller ge sig själv en ny chans oavsett vad det månne vara.

Jag brukar inte ge nyårslöften, jag använder hellre termer som nyårsönskningar, hopp och förväntningar. Speciellt i år. Vad gäller pandemiläget, som påverkar allas vår vardag och sinnestillstånd, så inleds det nya året inte så bra. Just som vi såg ljuset i tunneln förvandlades ljuset till ännu en tunnel. Viruset fortsätter att härja och mutera och vi vet inte hur nästa förvandling ser ut.

Framtiden är omöjlig att förutspå och för väldigt många är det just det som är tungt. Det, att inte kunna planera, eller att vara tvungen att ändra planerna till plan b, c och d. Stundvis vill jag bara kasta in handduken, men konstaterar i nästa stund att det bara blir mer tvätt då. Pandemin har blivit vardag och vi får anpassa oss plocka fram det positiva och möjliga.

Glädjande är att skolorna får ha närundervisning och att barnen får gå till skolan. I skrivande stund ser det ut som om hobbyverksamheten för barn och unga får fortsätta och också ordkonstskolan inleder sin undervisning nästa vecka. Ovissheten och oron är dock överhängande och myndigheternas beslut låter vänta på sig. Välmåendet bland barn och unga har redan nu påverkats hårt. Den psykiska hälsan bör främjas på alla sätt det går. Att förhindra hobbyer är att göra precis tvärtom. Skadan av begränsningarna blir större än nyttan.

Barns och ungas liv och vardag är här och nu, alla dagar. Att få träffas och umgås med varandra, ha hobbyverksamhet som de gillar och leva ett normalt liv är väsentligt för barns självkänsla och psykiska välmående. De behöver konst och kultur, motion och rörelse, omtanke och tillsyn för att må bra. Att ha en trygg vardag och trygga hobbyer är inte enbart livets krydda. Det är en rättighet för varje barn. Unga behöver vara delaktiga i samhället och ha en känsla av sammanhang och meningsfullhet. Behovet av social interaktion och att känna sig behövd uppfylls dåligt då undervisningen sker på distans och kontakten med andra sker via skärmar.

Ja, jag saknar också att få gå på teater, till gymmet, till simhallen och på Arbiskurser. Men vi vuxna har perspektiv och resiliens och klarar en paus. Jag fokuserar på att hitta nya utmaningar och glädjeämnen, små som stora, i vardagen. Det kanske blir en ny vandringsutflykt, fotopromenad, bok eller motionsform. Just nu gläds jag åt att nyårsrosorna på matbordet ännu är vid liv och att blåbärsriset i samma vas fått små ljusgröna blad och rosa blommor.

Det ger ett nyårshopp om en ljus och bättre vår!

Monica Martens-Seppelin
Utvecklingschef
+358 (0)50 330 8234
monica.martens-seppelin(at)sydkusten.fi

Foto: Monica Martens-Seppelin: På väg mot ljusare tider