Sydkustens seminarium lockade med lekteori, skapande och samvaro

Jämnt 30 år har gått sedan personal från södra Finlands svenskspråkiga daghem första gången bjöds till ett gemensamt seminarium. I år samlade Sydkusten ett femtiotal deltagare kring temat lek och skapande.

– Mycket har ändrats på 30 år, såsom lagstiftningen och yrkesbenämningarna, men annat består. För barn är leken på riktigt, för er i personalen är det också ett viktigt arbete inom pedagogiken. Ni kan se möjligheterna i det som händer under dagen, sade Sydkustens direktör Christel Björkstrand som inledde seminariet fredagen den 13:e november i Helsingfors.

Årets seminarium var tvådelat med en föreläsning om lekresponsiv undervisning på förmiddagen och konstbaserade verkstäder i dans, ordkonst, drama och bildkonst på eftermiddagen. Pernilla Lagerlöf, verksam vid Göteborgs universitet, talade om lekens betydelse i undervisningen med små barn och i synnerhet om de vuxnas roll i barns lek. Hon har tillsammans med andra forskare i Sverige strävat efter att ringa in begrepp och teorier som stöd för de nyaste läroplanerna och tagit fram begreppet 'lekresponsiv undervisning'. Arbetet startade då man i Sverige tog fram den nuvarande läroplanen för förskolan – det vi i finska sammanhang kallar för småbarnspedagogik.

– Hur utformar vi en undervisning och didaktik - en undervisningsteori - med ett ökat krav på kunskap i förskolan utan att överge förskolans särart, där leken är central, frågade Pernilla Lagerlöf inledningsvis.

Lyhörda vuxna väver in lärandet i leken

Till skillnad från lekbaserat lärande med vuxenstyrda lekfulla undervisningsformer handlar den lekresponsiva undervisningen om att se och identifiera lärande inuti leksituationerna. Där kan läraren anta olika roller. Lagerlöf presenterade exempel där läraren regisserar och styr upp leken, där lärare guidar och sätter ord på det barnen gör och även exempel på aktiva vuxna medlekare som går in i sin lekroll med inlevelse. Mindre lyckade exempel rymdes också med i presentationen från stunder då den vuxnas undervisande förslag föll platt i leken – något som väckte spontana och igenkännande skratt i salen.

Hur kan de vuxna då som medskapare vara med och utveckla barnens lek, utan att transformera lek till icke-lek? Ett av de inspelade exemplen visar hur en lek byggs upp i sandlådan kring sagan om de tre små grisarna och husen de turvis bygger av halm, pinnar och sten. Orden för material och dialog kan läraren bidra med och barnen engageras i den bekanta historien som de återger tillsammans och sedan bygger vidare på när leken fortsätter.

– Barn behöver språk och begrepp och lärarens roll är central som en kompetent deltagare i leken. Öppna frågor som ”Vad ska jag göra, tycker du?”, ”Vad ska vi göra åt det?” och frågor som börjar med orden ”Jag undrar..." leder leken vidare så att barnen själva väljer riktning, förklarade Pernilla Lagerlöf.

När den vuxna engagerar sig och noga iakttar barns uttryck och gester kan hon tolka barnets avsikt och då blir barnen mer delaktiga, även de allra yngsta barnen. Därför är småbarnspedagogens kunnande lika viktigt i grupper med barn under tre år som bland de äldre barnen.

Barn ska få eget inflytande genom leken

– Kommer alla barn till tals, också de som inte är starka och aktiva verbalt? Den vuxna behöver vara lyhörd, försöka förstå hur barnen uppfattar att leken utvecklas och vad den går ut på. Barnets rätt att leka anges i FN:s konvention för barns rättigheter. Men rättigheter i leken kan definieras mera specifikt: att inkluderas, att erkännas som deltagare av andra i leken, agens att bidra till lekens utveckling och stöd i att leka med andra. Uppdraget för förskolan kan inte enkelt sägas vara ”att undervisa barn” utan snarare att ”engagera barn i gemensamma aktiviteter av undervisande slag”, konkluderade Pernilla Lagerlöf.

Dagen fortsatte med verkstäder i fyra konstformer: dans med Ulla Koho och Jaana Westerlund från dansskolan Hurja piruetti, bildkonst med barnboksskaparen Maija Mendelin, berättarverkstad med dramapedagog Ellu Öhman och ordkonst med Maja Ottelin från Sydkustens ordkonstskola. Flera organisationer deltog också med utställarbord där personalen kunde samla på sig material och tips för verksamheten. Seminariet arrangerades med understöd från Stiftelsen BMR, Svenska folkskolans vänner och Svenska kulturfonden.

Plock från deltagarnas respons:

  • Tyckte om upplägget med teori och praktik, sällan vi får så praktiska kurser.

  • Givande verkstäder, bra med både föreläsning och praktiska övningar

  • Vi började redan följande vecka sätta in mera rim och ramsor i verksamheten efter ordkonstverkstaden

  • Barn lär sig bäst via lek. Man kan inte understryka det tillräckligt.

  • Viktiga teman, paus från vardagen och viktigt att stanna upp och reflektera.

  • Viktigt för sammanhållningen på arbetsplatsen

  • Otroligt innehållsrikt och inspirerande

Seminariet avslutades med att utbildningsplanerare Charlotta Nyholm utbringade en skål för seminariets trettio år.